Examensreseföreningen
I december 2002 bildades W-sektionens första examensreseförening, WeX 2003. Föreningens medlemmar är i slutet av sin utbildning till civilingenjörer i Ekosystemteknik. Genom föreningen arbetar vi tillsammans för att avsluta vår studietid med en välförtjänt resa. Resan kommer att innehålla för oss relevanta studiebesök såväl som mer spännande och avkopplande delar.
Vi bestämde oss tidigt för att åka i januari 2004 och att vår drömresa skulle gå till Östafrika.
Som så ofta när man startar upp något nytt tog det tid att bygga upp en struktur och göra omvärlden medveten om vår existens, men genom mycket arbete och ett aktivt stöd från W-programmet började saker och ting falla på plats.
Inledning
Den 16 januari lämnar vi mörka, kalla Sverige för att hamna i Kenya, ganska nära ekvatorn. Vi anländer till Nairobi sent på kvällen och redan morgonen därefter bär det av ut på safari. Under sju dagar ska vi åka mycket bil och skåda allehanda sällsamma ting, såsom lejon.
Lakipia, Elkarama Ranch, Bobong ranch, Lake Nakuru, Masai Mara och Mbweha Camp, alla dessa är exotiska platser som vi planerar att besöka för att upppleva den Kenyanska naturens rikedom och mångfald. Under resan kommer vi också att besöka olika svenska biståndsprojekt.
När safarin är över ska vi ut och åka flygplan. Det bär av mot Mombasa och Indiska Oceanen där vi under vajande palmer ska vila upp oss efter safarin.
Dag 1
Vi skulle träffas 03.30 vi stationen i Lund för att ta en taxi till Malmö station. Jag vaknar upp av en konstig känsla. Tittar upp på min klockradio, den visar 03.35. Det kan inte vara sant, det måste vara en mardröm. Tar fram mitt armbandsur, jo det stämde, klockan är 03.35. I panik studsar jag ur sängen, sätter igång mobiltelefonen och försöker nå någon medresenär, men ingen svarar. Slänger på mig mina kläder och packning på ryggen för att springa till stationen, då ringer telefonen. Det är Micke, han undrar om jag vill åka med taxin. Ja det hela löste sig fint och pulsen återgick till det normal rytm. Klockan 07 avgår planet från Kastrup mot Bryssel. I säkerhetskontroll i Kastrup fastnar Jocke, ”enorm matkniv” i sitt handbagage, inga terrorister tillåtna.
Efter mellanlandning i Bryssel bär resan vidare mot Entebbe, Uganda. På vägen ser vi den enorma Saharaöknen från ovan, ett vackert hav av sand. Med nypåstigna passagerare från Entebbe flyger vi vidare mot Nairobi, Kenya! 18 timmar efter vi lämnade Lund möts vi av en skylt ”Lantz 9” på Nairobi flygplats. Det är Safarikillarna som möter upp oss och transporterar oss till ett hotell där vi trötta av den långa resan avnjuter en god middag för att sedan somna in fulla av förväntningar. I morgon är det safari!
/Henrik Alsterling
Dag 2
Väckningen som vi kom överens om klockan 7.00 uteblir av någon anledning och när man vaknar en stund senare så inser man att man har bråttom. En akut dusch och sedan ramlar man nerför trappor till restaurangen där alla andra sitter och äter frukost. Full English breakfast, genomgång av safarischemat av Kristoffer som är vår safarianordnare och ett vackert väder är inte det sämsta så här första morgonen i Afrika.
Efter frukost träffar vi våra guider, Felix och Ben, och vår kock, Kati, som vi ska spendera den närmsta veckan med.
När vi har inhandlat vad som krävs i form av vatten, choklad, kenyansk Tusker-öl och andra favoriter så lämnar vi Nairobi. Vå vägen ut från Nairobi får man se lyxiga skrytbyggen varvat med kåkstäder och var man än tittar så är det små stånd där allt möjligt säljs. De välskötta asfaltvägarna i Nairobi går snart över i ganska dåliga asfaltvägar som blir grusvägar som övergår i något som man inte hittar under "vägar" i ett svenskt Uppslagsverk. Som tur är är våra chaufförer rutinerade och har lärt att bredvid vägarna finns det jämna åkrar som fungerar mycket bättre.
På vägen passerar vi odlingar där det växer mango, kaffe, te, ananas och andra godsaker. Vi besöker även vår första souvenirshop för ett toalettbesök. Det slutar med ett inköp ett halsband jag inte alls behöver men man ville ju testa sin prutförmåga. Väldigt stolt efter att ha fått ner priset till 1000Ksh från 3000Ksh, skulle visa sig att Jocke senare köpte ett likadant för en 200Ksh. Men jag är inte bitter.
Vi stannar även till vid en souvirshop som ligger exakt på ekvatorn. Vi får här mot betalning bevittna Curioliseffekten och köpa ytterligare souvenirer. Joakim byter glatt bort sin klocka mot någon litet souvenir.
Ganska mycket senare efter en lång bilfärd utan lunch, fast med punktering, når vi El Karama en ranch ägd av Mr Grant. Safarin har börjat och ganska omgående skymtas de första zebrorna och lyckan i bilarna är total. Även giraffer, vårtsvin, ett otal anteloper och en omtvistad elefant i horisonten skådas innan vi sätter upp camp för natten vid ett vatten drag. En rejäl måltid tillagas av Kati bestående av tomatsoppa, bröd, spaghetti & köttfärsås och en sallad.
Ganska trötta av färden somnar man till en mix av Timbuktu i lurarna och hyenorna, lejonen och bushbabies ute på savannen.
/Mikael Andersson
Dag 3
Tidig morgonpromenad, uppe i gryningen. Promenad på savannen. Mycket dagg i gräset. Vi blev ganska blöta om skorna. Det var en syn att ha Mount Kenya i bakgrunden. Trevligt att se djuren mer i lugn och ro när man är ute och går. Ganska mycket fåglar här på savannen. Vi befinner oss vid ett vattendrag på en ranch (El Karama) i närheten av Lakipa, på ca 2300 möh. Efter morgonaktiviteterna åt vi frukost, engelsk frukost med tillskott av ananas, sedan bröts lägret och vi gav oss av mot startpunkten för kamelturen.
Efter en ganska lång biltur, till stor del tillbringad sittandes på bilens tak, var det tid att äntra kamelerna. Sen red vi kameler, ganska länge. Det var ovant men fungerade. Kameler är ganska otrevliga djur, ljuden och lukterna. Under kvällen hittades det en fladdermus som verkade bo i toaletten, det fick vissa att dra sig för att nyttja denna.
/Sven Bengtsson
Dag 4
Tänk att få frukosten lagad och serverad av samburukrigare! Exotiskt värre! Frukosten i sig var dock inte vidare exotisk – flingor, mjölk och toast på västerländskt vis. Under tiden blev vi uttittade av en flock babianer som satt i träden runt omkring. Vi tittade tillbaka.
Det var dags för kamelritt tillbaka till Bobong Ranch. Flertalet av oss fick snart nog av de grönt-slem-gurglande djuren och vandrade för egen maskin istället. Särskilt Frida, som närapå blev avkastad av sin egensinniga kamel, var nöjd med att gå. I alla fall tills en vass tagg gick rakt genom sulan på hennes sko.
På Bobong Ranch fick vi träffa Claudia, en tam och väldigt kelig ung gepard. Hennes tunga var sträv som sandpapper och hon såg väldigt malplacerad ut när hon lekte med ranchens hundar.
Efter lunch väntade en lång bilresa till Lake Nakuru National Park och Mbweha Camp (mbweha betyder schakal på swahili) där vi skulle tillbringa följande två nätter. Mbweha Camp var en permanent campingplats med både toalett (utan fladdermöss i) och dusch, vilket kändes som en helt otrolig lyx. Vår kock Kaati fick ledigt medan vi bodde på Mbweha Camp och istället intogs måltiderna på campingens restaurang. Efter kvällsmaten – de flesta valde att prova impalastek – gav vi oss ut på nattsafari med starka strålkastare. Förutom de numera välkända antiloperna fick vi även se ”hoppande harar” – ett mellanting mellan hare och känguru – schakaler, ugglor, fladdermöss, genett och ett exemplar av de märkliga jordsvinen.
/Anna Evander
Dag 5
Vid sjutiden serverades frukostbuffé bestående av färsk ananas, passionsfrukt, mango och vattenmelon, te/kaffe, färskpressad passionsfruktsjuice, bröd, bacon, ägg (i valfri form) och pannkakor. Mums! Efter denna kulinariska höjdpunkt väntade en heldag med pick-nick-lunch i Lake Nakuru nationalpark. Parken är mest känd för sina enorma flockar pelikaner och flamingos, vilket vi fick uppleva när vi kom fram till själva sjön. Strandkanten var alldeles rosa (och vit) av fåglar! Vi såg också mängder av bufflar, impalas, gaseller och zebror, tre vita noshörningar och en svart (olika arter), några apor och några giraffer. Fortfarande inte en elefant i sikte dock suck!
De hetaste timmarna mitt på dagen tillbringade både vi och djuren i skuggan (med undantag av några bufflar som passade på att bada i sjön). På vägen ut ur parken stannade vi till vid en souvenirshop där undertecknad köpte sin första souvenir en tavla (utan ram).
Tillbaka på campen väntade eftermiddagste och ännu en underbar dusch. Till middag serverades viltbuffé; buffel, impala, lamm, Thomson gasell... Dagen avslutades av de flesta med en stund kring den tända elden.
/Frida Jönsson
Dag 6
Resdag.
–Klockan 9 på morgonen lämnande vi Mbweha Camp för att ta oss cirka 30 mil söderut till Masai Mara. Det kenyanska vägsystemet fortsatte att sätta nya bottenrekord och ibland undrade man om det var hål i vägen eller väg i hålen. Efter ungefär 8 timmars skumpande, inklusive ett stopp vid en bilverkstad för att laga en av bilarna, kom vi äntligen fram till Masai Mara. Utanför entrén till parken blev det ett litet uppehåll och naturligtvis överfölls vi av de obligatoriska souvenirförsäljarna och packningen fylldes på med ytterligare någon träfigur. Henrik som inte var så intresserad av souvenirer försökte i stället växla dollar med försäljarna till en väldigt förmånlig kurs och ett tag såg det ut att fungera. I sista stund fick försäljaren dock ordning på plus och minus och bestämde sig för att göra affärer med någon annan.
Så här nära elefanter skulle man tydligen inte köra fick vi reda på efteråt. Men imponerande djur är de!
För att komma till vår camp fick vi åka genom parken så dagen avslutades med en eftermiddagssafari där vi fick se ett myllrande djurliv och bland alla gaseller och antiloper fick vi äntligen se elefanter! Dagen avslutades som vanligt med en otroligt god middag.
/Mikael Lantz
Dag 7
Aldrig trodde jag att jag skulle våga sova ensam i ett litet tält i det vilda Afrika! Men 5.30 en helt vanlig torsdagsmorgon i januari vaknade jag minsann efter en god natts sömn i ett litet tält i Masai Mara. Varför steg vi då upp 5.30? Jo fick hade fått för oss att det fanns ett par djur till som måste ses innan vi var riktigt helt och fullt nöjda med vår safari. Trötta och förväntningsfulla bordade vi jeeparna ännu en gång och redan efter ett par minuter fick vi syn på våra första lejon! Jag förstår verkligen varför lejonen kallas djurens konung. De är så majestätiska och vackra. Nog för att det var otroligt häftigt att vara så nära så imponerande djur, men hur kom det sig egentligen att de inte var hungriga och attackerade våra bilar? Jag menar, vi stod ju ändå med halva kroppen utanför/ovanför jeeparna och hade fullt sjå med att zooma med kameror.. vi hade verkligen varit lätta byten! Men Felix bara sa att lejonen har redan ätit, ser ni inte att de är jättemätta? Och vi hade väl inte så mycket mer val än att lita på vår kära massaj. Lejonungarna lät som små kattungar och var minst lika lekfulla som sådana också. De två honorna såg mycket stiliga och reserverade ut, medan hannen mest verkade njuta av den vackra morgonen och våra nyfikna blickar.
Men konstigt nog såg vi oss efter en stund mätta på lejonen och fortsatte ner längs den lilla ån. Jag spanade längs vattnet och hoppades få upptäcka något riktigt spännande djur, vi hade ju redan sett the big five, men det fanns ju fortfarande djur kvar att upptäcka. När vi så småningom kom fram till ett ställe där ån var mycket vidare upptäckte vi ett helt gäng flodhästar som var där och lekte. Vi hade alltså hittat deras lekplats. De var många och säkert jättestora, men allt vi såg var delar av deras huvuden samt lite lite av deras ryggar.
Felix fortsatte ut på slätten som om det var det han hade gjort i hela sitt liv. Visst ja, det var ju faktiskt det han hade gjort i hela sitt liv, hittat på slätterna. Nåja, plötsligt sa Felix att det var något ovanligt där borta och pekade längs horisonten. Som vanligt tog det ett tag innan vi såg vad han menade, och när vi hade kommit lite närmare såg vi att det var en familj på fyra geparder som låg och solade sig tillsammans. Enligt Felix är det mycket ovanligt att man ser fyra geparder tillsammans, och det troligaste måste ha varit att det var en mammagepard och hennes tre fullvuxna barn. Väldigt roligt att ha fått se det!
Efter vi hade varit tillbaka i lägret för frukost åkte vi till vad som kom att bli en av resans höjdpunkter, nämligen skolan i Talek. Vi var där för att titta på de av Relma sponsrade vattencisternerna som gjorde att skolan nu kunde använda regnvattnet till både mat och dryck åt barnen. Vattnet samlades upp genom stuprör från taket till magasin där det förvarades, sedan användes vattnet utan att det renades. Vi fick även en visning av de nya toaletter som byggts intill skolan. De var väldigt stola över sina alster, men ojojoj.. hål i golvet och inget toalettpapper. Ingen av oss ville prova toaletterna.. Vi besökte även shool office där lärarna samlades och där dagens scheman var uppritade på svarta tavlan. Sedan kom det bästa.. En lärare frågade om vi ville gå in i en klass och hälsa på, och det var klart vi ville det! Det var så fantastiskt! Barnen var jättelydiga och artiga, men sedan vågade de ta för sig mer. De frågade om de fick känna på mitt hår och på min hud. De ville titta på och lyssna på min kamera. När vi skulle gå ville de inte släppa taget om mig.
Tillbaka i lägret för vila och lunch och geni och kortspel. Bästa lunchen hittills!! Tre olika sallader som var fantastiskt upplagda. Otroligt att Kaati gör ett sånt jobb för oss här ute i vildmarken.
Sedan var det dags att besöka en massajby. För 1100 shilling fick vi gå in i byn. De vet hur de ska göra affärer massajerna. =) Kvinnorna sjöng för oss å sen fick vi gå in i en av hyddorna. Det var precis som att vara tillbaka i Eketorps slottsruin på Öland, fast primitivare. Hyddorna var gjorda av koskit, lera och pinnar, och det var kvinnorna som byggde husen. Det var litet, trångt och luktade. Här bodde hela familjer med sina djur. En massajs daglliga kost kan bestå av komjölk och blod. I byn bodde 100 personer, uppdelade på 7 familjer.
Sen var det dags för eftermiddagssafari, och äntligen fick vi se leoparder! Så majestätiska! Och en liten stund senare var det dags för mig att se mitt livs första vilda krokodil. Tufft.
Middag bestående av potatismos m kalops/pyttipanna och creme brylee till efterrätt, gott. Har aldrig i mitt liv sett så mycket skalbaggar! Somnade gott.
/Anna Nilsson
Dag 8
Sista dagen på vår campingsafari. Det stod mycket på schemat för idag så det blev ytterligare en tidig morgon. Mikael L, Joakim, Sven, Anna och Mikael N gick upp extra tidigt för att gå på en morgonsafari med några masaier. Egentligen kände vi att vi redan hade sett det mesta, men eftersom vi spenderat de senaste dagarna i baksätet på en jeep och ätit som hästar kändes det skönt att få lite aktivitet innan den långa bilresan tillbaka till Nairobi.
Att promenera på gränsen till nationalparken visade sig vara långt ifrån lika optimalt som att åka jeep. Djuren tycker att korta och bleka mzungas ser mer skräckinjagande ut än monsterjeeparna med japanska turister som drar runt i parken. Vi fick däremot se en flock gamar som flydde oss och prova på något som masaierna kallade masaifrukt. Krigarna berättade även om några särskilda akacierötter som man kunde koka med köttbuljong och dricka. Buljongen var väldigt god och gjorde en stark, modig och kunde dessutom bota vissa sjukdomar. Man blev så stark och modig så man vågade anfalla lejon. Efter lite närmare eftertanke så kom de fram till att man kanske blev lite för stark och modig, man kan nog kanske kalla det galen. Fast god var ju buljongen i alla fall. Ja, man var ju tvungen att spä ut buljongen rätt mycket för att man inte skulle bli för galen, och man kunde ju bli beroende. Egentligen så kanske drycken inte var så bra, och nu när han tänkte efter så smakade den inte så gott heller.
Lite senare på promenaden fick vi prova på masaiernas pilbåge och kastklubba, något som visade sig lite svårare än det såg ut.
Vi var tillbaka i lägret vid halv niotiden och fick en välförtjänt frukost. Tanken var att vi skulle lämna platsen klocka nio senast för att hinna med ett studiebesök på Relma i Nairobi vid 14.30. Vi var lite oroliga för tidsplaneringen då det hade tagit väldigt lång tid att åka hit och vi visste att det var samma vägar tillbaka som gällde. När lägret väl var nerpackat var klockan runt halv elva och vi skumpade iväg längs nationalparken. Som en sista avslutning på safarin fick vi se en stor flock giraffer, en massa elefanter och även en landsköldpadda.
Vägen till Nairobi var väldigt bra, det vill säga när vi var 80 km från Nairobi så blev vägen vettig. När vi närmade oss Nairobi så stod det klart att vi inte hade en chans att hinna till studiebesöket på Relma. Vi hade haft en del telefonsamtal med Christoffer under dagen och han trodde inte heller vi skulle hinna. Studiebesöket var något som alla sett fram emot, och det var en stor besvikelse att planeringen varit så dålig att det inte hanns med.
När vi äntligen kom fram till Nairobi så fick Felix bil motorstopp mitt i eftermiddagsrusningen. Bensinmätaren var trasig och han hade feluppskattat bensinåtgången. Det blev en spännande tur med bogseringslina till närmaste mack och sedan befann vi oss till slut på Hotell Heron. Vi hann precis med att slänga oss i poolen och leka flodhästar innan den stängde.
På kvällen firade vi vår återkomst till civilisationen med drinkar och lyxmat från restaurangen. De flesta av oss var eniga om att Eland var godast, men att sebra och struts inte gick av för hackor det heller. Imorgon bär det av till Mombasa och för att hinna med planet så blir det ännu en tidig morgon.
/Mikael Nilsson
Dag 9
Frukost 07.00. Transporten till flygplatsen ska anländ 07.50 och avfärd mot Nairobi ska ske senast 08.00. Tio över åtta har ännu inga bilar dykt upp. Hotellets telefon lånas och efter diverse telefonsamtal i 071-nummer prisnivå kommer vi fram till att vi får ta taxi till flygplatsen istället. Taxin består av 3 till synes slumpmässigt utvalda bilar från gatan. Inuti luktar det ungefär som den där gamla läraren på högstadiet som envisades med att alltid ha samma kläder på sig. Vi beger oss så äntligen mot flyget i rasande fart. Utan att ha bett om det befinner vi oss i ”Nairobi Grand Prix”. Gas, broms, filbyte, gas, mer gas, filbyte, tuta, broms etc. Rallyförarna litar blint till sin reaktionsförmåga då 3-sekunders regeln ignoreras till den grad att en svensk bilskollärare hade blivit knallröd och tuggat fradga av ilska. Finns hastighetsbegränsningar (skyltarna är ungefär lika vanliga som icke påstridig försäljare) ignoreras förmodligen även dessa. 110 inne i Nairobi men så är det ju trots allt 2 filer och bara en körriktning. Plötsligt svänger taxichauffören av. Vi är dock inte framme utan stannar bara för att tanka. En i Sverige inte alltför vanlig händelse. För att ta igen den dyrbara tiden som gick förlorad vid tankningen kör vi nu ännu fortare. När man tror det inte går att pressa den stackars bilen, som nog aldrig kommer att se sina bästa dagar, mer ökar vi farten igen. Bilen börjar skaka och tar två små skutt innan den förmodade maxfarten 140 km/h är uppnådd.
På flygplatsen försöker en stackars kenyansk valutaspekulant att växla till sig shilling. Ingen är dock intresserad av den polska 20 sloty sedeln och därav blir det heller ingen affär. Flygresan till Mombassa är snabb och händelselös. Väl ute ur planet kommer så chocken. Först tror man att jetmotorn fortfarande är på då det känns som vi stigit rakt in i ett växthus. Luftfuktigheten är en helt annan än i Nairobi plus att det är varmare. Det visar sig att Mombassa är en ö och för att komma dit måste vi åka båt. Resan tar 5 minuter men kön för att komma på båten 20. Vår chaufför berättar att det är extra varmt idag p.g.a. ett stort moln har lagt sig som ett lock över staden. Bilen förvandlas till en någorlunda väl uppvärmd bastu och svetten flödar som mjöd i Valhall. Vi kommer fram till Coral Cove, installerar oss i våra stugor och tar ett bad. De första 20 metrarna hav är ca 40 grader. Temperaturen lite längre ut ligger runt 25-30. Kvällsmat och lite kortspel återstår av dagen och det filosoferas över hur man ska kunna sova i denna värme som verkligen inte vill avta. Det har varit en extremt varm dag i Afrika.
/Joakim Skog
Dag 10
Ytterligare en dag i paradiset. Sol, bad, kortspel, snorkling och bokläsning avbryts med goda måltider. Mer finns väl inte att säga ..
Alla barnen tittade på brasan, utom Ellen, för det är hon som utgör elden.
Ok här kommer en bättre ..
Alla barnen fick vaccinationssprutor i armen, utom Anna hon fick den i sin panna.
/Henrik Alsterling
Dag 11
Högvattnet är som högst vid 7.11 denna morgon så när klockan ringer 7.00 är det bara att bege sig de 150 meterna till Indiska Oceanen och njuta.
Detta blir den enda dagen under resan som inte äter frukost tillsammans. Stämningen verkade inte vara så bra hos de som bodde i "mat-huset" och de ville inte äta frukost med oss. Men alla har sina dåliga stunder och snart är stämningen bättre igen. Kortspel och snorkling i poolerna som bildas i korallrevet vid lågvatten är de aktiviteter som företas. Snorklingen avbryts dock när Micke N identifierar en skorpionfisk i poolen.
Lunchen består av räkor, ris, två olika såser och en kall öl. Maten är som vanligt otroligt god.
På kvällen bestämmer vi oss för att ge kocken ledigt och kåka på restaurangen på grannhotellet. Förutom en ytterst otrevlig kypare och allmänt dålig service så var ju maten inte alls i samma klass som under resten av resan. No tip for you, Mister!
Lite kortspel på kvällen lockar fram den akuta mattheten och det är dags att sova. Denna natt i det egeninköpta myggnätet som visar vara betydligt effektivare än de som fanns på rummet. Någon låt med Svenska Akademin hinns med innan ögonlocken blir alldeles för tunga.
/Mikael Andersson
Dag 12
Steg upp. Badade inte. Floden inträffar stadigt senare, idag 0737. Spelade canasta under förmiddagen. Det blev fruktsallad till lunch. Jocke och jag hämtade kläderna vi beställt av en av strandförsäljarna. Jocke fick sina svärdfiskmönstrade byxor, trots allt.
En av markattorna erövrade Ozmos cashew nötter, inte den första incidenten av sitt slag. Detta ledde till att flera sinnrika fällor konstruerades, huruvida någon av aporna infångades är oklart. Dock förbrukades ganska många nötter som bete, som konsumerades av aporna. Senare under eftermiddagen spelades det canasta.
Kocken kom förbi och slängde ihop lite stekt tonfisk med kokospotatis. Det var en riktig höjdarmiddag.
/Sven Bengtsson
Dag 13
Äntligen en aktivitetsdag! Vi blev upphämtade av en minibuss strax innan sju på morgonen och körda till Shimoni – en lite by med hamn. Därifrån åkte vi båt till det marina reservatet där vi skulle dyka och snorkla under förmiddagen. På vägen såg vi en flock delfiner. Dykningen var riktigt bra med massor av färggranna fiskar och en havssköldpadda. Vissa blev mer sjösjuka av båtturen än andra. Man skulle till och med kunna säga att vissa blev mer sjösjuka än alla andra tillsammans. Fast vad gör det när det är varmt och solen skiner.
När vi dykt och snorklar färdigt åkte vi till ön Wasini för att äta lunch. Förrätten – krabba – var en mindre upplevelse. Som tillbehör fick vi varsin träklubba att slå sönder skalet med. Vi slog och duckade, slog och duckade, medan krabbskalen ven runt öronen på oss. Några gick på en rundtur på ön och dess tidvattenberoende mangroveträsk och torrlagda korallrev, medan övriga valde att vila ut i skuggan av baobabträd med en läsk i handen.
Efter båtturen tillbaka till Shimoni – som för övrigt betyder typ ”byn vid grottan” – gick vi en guidad tur i den naturliga kalkstensgrottan. Från 1600-talet fram till början av 1800-talet användes grottan till att förvara slavar i. Slavarna stängdes in där i upp till tre veckor i väntan på att föras vidare till slavmarknaden på Zansibar, men hälften dog redan i grottan. Numera används grottorna, förutom som turistattraktion, även som helig plats för att tillbe gudar samt som boplats för fladdermöss.
/Anna Evander
Dag 14
På förmiddagen låg vi en stund på stranden, Anna E fick massage, och så spelade vi lite kort. Klockan 12 kom en taxi och hämtade upp mig, Anna E och Anna N för en tur till närmsta shoppingcentra. Vi gav oss iväg med lååånga shoppinglistor!
Vid en strand ett par mil söderut låg detta shoppingcentra. Där fanns en supermarket, ett antal mindre resebyråer som anordnade olika typer av safaris, och ett tiotal souveniraffärer. Vi tittade igenom ALLA souveniraffärerna och stannade speciellt länge i de som hade luftkonditionering (vilken lyx!!!). I supermarketen köpte vi frukost, basvaror och snacks för resten av veckan vi tömde nästan hela affären!
På vägen hem körde taxichauffören inom en liten by där han stannade till lite då och då så att vi kunde ta foton. Vi kom hem precis lagom till ett lunchdukat bord. Det serverades omelett, bröd, ananas och grönsakswok som vår kock hade tillagat. Under eftermiddagen var nog Jocke den mest aktiva av oss: han funderade ut en massa olika sätt att hämnas på de tjuvaktiga aporna som blev allt fräckare för varje dag. De flesta av hans planerade hämndaktioner innehöll ett snöre, en hink fylld med vatten och någon form av lockbete...
Till middag blev det hummer med ris och sallad.
/Frida Jönsson
Dag 15
Ännu en lugn dag i solskenet. Efter ett tidigt morgondopp ägnade vi dagen åt de obligatoriska kortspelen och att ytterligare en gång tacka nej till diverse försäljare. Efter lunch passade de flesta på att ta en långpromenad på stranden, vi som inte var riktigt så hurtiga gick och snorklade istället.
Framåt eftermiddagen hade åtminstone Jocke kommit på ett nytt tidsfördriv som gick ut på att bygga mer eller mindre listiga fällor för de tjuvaktiga aporna. Som bete användes cashewnötter och tanken var att apan skulle få en hink vatten över sig när den tog nöten. Åtminstone i teorin. När det var dags för middag var ställningen 7-0 till aporna. Har de inte hört talas om evolutionen!
/Mikael Lantz
Dag 16
Vaknar med myggbett och loppbett, men med bra drömmar kvar på näthinnan. Fortfarande morgonpigg, uppe vid halv sju. Frukosten består fortfarande av mackor å yoggisar. Läste å löste korsord på stranden. Idag kom högvattnet först runt 12, och det var det klenaste högvatten jag har sett. Bad med bollkastning. Man driver vill jag lova.. Tillbaka för ännu mer kortspel å frågesport. Henrik med sin marmeladkategori. Mer kortspel. Det var bara 3 minuters solsken, men OJ vad vi brände oss!! Stackars vitingar. Lunchen bestod av nudlar och grönsaksröra, supergott som vanligt! Sen spelade vi kort! De andra gick å shoppade. Innan middagen gick vi till Twiga Lodge å köpte Smirnoff Ice för tio spänn. Middag av fisk och kokospotatis, underbart gott!
/Anna Nilsson
Dag 17
Den sista dagen på Tiwi beach började precis som de andra med att vi vaknade i soluppgången vid sju-tiden. Tidvattnet var nu så lågt att det i princip inte gick att bada alls. Vi visste fortfarande inte ifall vi skulle vara ute ur husen vid tio eller om vi fick stanna kvar tills vår taxi kom. Vid tiotiden visade det sig att vi kunde lämna våra väskor i ena huset medan Risiki fick ta hand om vår disk från gårdagen.
Vi tog en tidig lunch på Tiwi Lodge och blev uppassade av den ständigt lika trevlige kyparen. Jag tror de flesta kände att det var skönt att lämna stranden till slut. Åtta dagar har känts som väldigt långt tid att inte göra något mer än sola och bada på, och kontrasten till vår första vecka blev lite väl stor. Det har i alla fall varit skönt att få sola och bada innan man kommer hem till kalla Sverige igen.
Enligt Slim Shady skulle det komma en taxi och hämta upp oss någon gång kring halv ett, och vi hoppades att det verkligen var så. Till slut dök en stor matatu upp som hade plats för oss alla, och vi blev skjutsade tillbaka till Mombasa. Vårt första uppehåll var storkmarknaden Nakumatt där vi skulle panta en back ölflaskor. Backen lämnades in, Henrik fick kvittot som han gav till Joakim och sedan var det inte mer med det. Ingen tänkte någonsin på att lämna in kvittot och få pengar för det. Pantkvittot blev senare en del av dricksen till vår taxichaufför.
Nästa uppehåll var Fort Jesus, en gammal fästning i gamla stan i Mombasa. Fortet byggdes av portugiserna, togs av araberna, tog av engelsmännen, blev fängelse och sedan till slut museum. Uppe i fortet köpte Mikael N och Anna en påse med torkad baobabfrukt som de tänker försöka plantera när vi kommer hem. Vi fick även en guidad tur nere i gamla staden och vår guide Francis var väldigt noga med att han minsann inte gjorde det här för pengarna utan för historian. Han var väldigt bra på att prata dynga, även om han tydligen hade memorerat alla viktiga datum och händelser. Gamla staden hade en gång varit en viktig hamn i östra Afrika eftersom det fanns en sötvattenkälla precis där man la till med skeppen.
Sista hållplatsen innan flygplatsen var Ukundas träsnidarkollektiv där 7000 arbetare satt i små skjul och gjorde träfigurer de exporterade. De var otroligt skickliga även om de bara hade väldigt grova verktyg att jobba med. Strax utanför kollektivet fanns en jätteaffär fullproppad med träfigurer av alla de slag. Priserna var satta och icke-förhandlingsbara, och således mycket dyrare än de priser vi betalt tidigare.
Efter 5 minuters bilfärd var vi så till slut på Mombasa flygplats och började den långa resan hemåt.
/Mikael Nilsson
Dag 18
Vi befinner oss nu på 5500 meters höjd och maten är på väg att bli serverad. Efter skrovmålet är det dags att sova. Eftersom vi är på ett flygplan är det inte helt enkelt. Det finns ingenstans att vända sig. De regelbundna snarkningarna lyser lyckligtvis med sin frånvaro. De oregelbundna enstaka snarkningarna däremot är i högsta grad närvarande. Varje 15-30 minuter hörs en jättesnarkning för att sedan bli tyst igen. De visar samma film som på resan till Kenya, ”Freaky friday”. Det enda positiva med den är att den är så rysligt dålig att jag inte orkade se den första gången.
De ca 5 lyckliga timmarna på Bryssels flygplats fördrivs med kortspel, böcker och en mindre billig frukost. Några minuter går också åt till att försöka spela flipper. Vi hittar ett som verkar väldigt billigt. Förklaringen kan vara att ljudvolymen kan krossa sten. En euro går förlorad då vi inte har något annat val än att dra ut strömsladden. En säkert mycket uppskattad gest av den yrvakna mannen som ligger på en bänk lite längre bort. Flygresan Bryssel - Köpenhamn går som smort och vi anländer perfekt för att ta tåget till Lund. Vi är framme ca 14.30 och det ser ut att ha snöat.
/Joakim Skog
